"Först levde vi lyckliga i alla våra dagar. Sedan började det andra.

 

Det börjar med ett par fula ord:

”Men var fan är Jonathan?”

Med betoningen tungt på fan; lika tungt som en hel kroppstyngd i trampdynan mot stålvajern när man just tappat balansen.

 

Jag kan gå på lina. Det är den vajern jag pratar om. Men jag går inte på lina längre."

 

ur manus i arbete